The nightmare on Bolsover Street
Vi var nervösa när vi närmade oss vandrarhemmet. Vi visste att vi skulle få en ny rumskamrat, vi hade redan sett hennes väskor som hon lagt på sin säng, och vi hoppades på att hon skulle vara trevlig. När vi stiger in i rummet trodde vi först att rummet stod tomt, men det låg en person i den övre bädden till vänster så vi bestämde oss för att gå ned till sällskapsrummet och spela kort så att vi inte skulle råka väcka henne. Hon var asiatisk, men mer kunde vi inte se.
Efter en timma nere i sällskaprummet bland mycket folk och ljud släppte skräcken efter den dåliga bion och vi började känna oss lite sömniga, klockan var nu lite över tolv. Vi åkte upp med hissen och låste upp dörren till rum 303 och direkt när vi steg inannför dörren möttes vi av en kväljande stank. Det luktade som gammal smuts eller avföring blandat med allmänt dålig hygien och otvättat hår. I den sista av sängarna, den mittemot min egen, låg en stor form. Mitt i rummet stod nu en stor rullstol...
Okej, det skulle inte ha spelat någon större roll om vi delade rum med en person som sitter i rullstol, men denna kvinna hade stora fysiska hinder och hon kunde inte ta hand om sig själv.
För att göra en lång historia kort kan jag bara säga att vi inte kunde befinna oss på rummet på hela denna natt. Vi gick ned och pratade med de som arbetade på vandrarhemmet, men alla andra rum var fullbokade och det fanns inget de kunde göra för att hjälpa oss. Vi tog därmed med oss våra täcken ned till köket och hade en liten slumber party hela natten. Vi kollade på scrubs och spelade spel, sedan försökte jag sova lite på några stolar som vi ställde på rad och det fungerade en liten stund. Klockan halv nio på morgonen vågade vi oss upp på rummet igen och då hade båda checkat ut. Tack och lov! Men stanken var kvar och det fanns inget vi kunde göra trots att vi vädrade och sprejade med perfym... som tur var var vi så utamattade att vi somnade på en gång.
Vi fick inte sova något på hela denna natt...idag är det torsdag och den sista hela dagen här i London...
Va i hela***!
Okej, det skulle inte ha spelat någon större roll om vi delade rum med en person som sitter i rullstol, men denna kvinna hade stora fysiska hinder och hon kunde inte ta hand om sig själv.
För att göra en lång historia kort kan jag bara säga att vi inte kunde befinna oss på rummet på hela denna natt. Vi gick ned och pratade med de som arbetade på vandrarhemmet, men alla andra rum var fullbokade och det fanns inget de kunde göra för att hjälpa oss. Vi tog därmed med oss våra täcken ned till köket och hade en liten slumber party hela natten. Vi kollade på scrubs och spelade spel, sedan försökte jag sova lite på några stolar som vi ställde på rad och det fungerade en liten stund. Klockan halv nio på morgonen vågade vi oss upp på rummet igen och då hade båda checkat ut. Tack och lov! Men stanken var kvar och det fanns inget vi kunde göra trots att vi vädrade och sprejade med perfym... som tur var var vi så utamattade att vi somnade på en gång.
Vi fick inte sova något på hela denna natt...idag är det torsdag och den sista hela dagen här i London...
Va i hela***!
Kommentarer
Trackback
